Efter sex tidigare diktsamlingar dröjde det över tjugo år innan Augustin Mannerheims sista diktsamling kom ut. När han 63 år efter debuten med samlingen Guldlejonet, utkom med sin sjunde diktsamling, var det är en bok som, för att citera ur John Swedenmarks efterord, är ”häpnadsväckande modern, i hantverket närmast omstörtande”. Här finns förvisso gott om teman som handlar om åldrande och vanmakt, men den konceptuella kraften finns kvar –- örat och strupen är intakta, liksom empatin.
1995 medverkade Augustin Mannerheim i Pequods OULIPO-nummer med ett antal Palindromier (spegelordsdikter). Det material han presenterade i Öppnas om natten består såväl av haikus som experimenterande prosalyrik; ständigt med samma kontroll över sångbarheten och rytmen. I samlingen ryms även översättningar av spansk poesi, som utan problem ryms inom hans egna arbete.