Mette Moestrup är en grävande poet. Med långa, snirklande associaltionsströmmar undersöker hon existensen, postkolonialismen, politik, kön. Dikten bildar hos henne en väv av personliga reflexioner och attityder mot vilken nutidens realitet och orimlighet avtecknar sig.
I sin nya diktsamling, som kom ut i Danmark förra året och nu finns på svenska i Jonas Rasmussens och Clemens Altgårds översättning, ligger fokus bland annat på vitheten: om mjölk och makt, om gränsen för vad en vit kvinna från medelklassen kan tillåta sig skriva om, hur den ammande kvinnan upplever sin kropp. Intresset för den enskilda människans utsatthet i den omgivande världen går igen i flera av bokens teman – i svinlande övergångar mellan Emmanuel Levinas etikteori, Hitlers användning av den egypiska drottning Nefertiti och internets anonymitet. Boken anslutas med en del där en slags världsomspännande performance utspelar sig: världens alla kvinnor samlas för att formera en gigantisk svart triangel, anförda av en mässande datorröst.

Recensioner:
Helsingborgs Dagblad: ”Som en fuga på väggen”
Kristianstadsbladet: ”Ingen är fri i biologisk mening”

Läs de första sidorna ur boken.