Barthes levde hela livet nära sin mor, de bodde tillsammans fram till hennes bortgång och hennes gestalt är central i hans författarskap. Dagen efter moderns död den 26 oktober 1977 påbörjade Roland Barthes Sorgedagbok. Han följer processen att sörja en älskad människas bortgång lika nära som han i Kärlekens samtal följt förälskelsens process, genom att studera relationen till det som blir kvar efter en människa och det som går förlorat i och med hennes död. På 330 vita kort registrerade han varje reaktion, varje förnimmelse under sorgearbetet. Med filosofins och litteraturens hjälp blottläggs det mest intima och utlämnade hos en människa. Genom sin kompromisslöst utforskande ärlighet ger Sorgedagbok ett viktigt bidrag till vår kunskap om oss själva. Sällan har litteraturen tjänat ett så tydligt syfte: att vara till tröst.
 
Översättning och efterord: Kristoffer Leandoer.

Läs de första sidorna ur boken.

Recensioner:
Bernur: Sorgedagbok, Roland Barthes
Göteborgs-Posten: Barthes sorgedagbok är som knivsnitt
Opulens: Någonting svart i språket
Dagens Nyheter: Varje gång jag läser Barthes återfår jag hoppet
Aftonbladet: Den store tänkarens stora sorg
Lasse Ekstrand: Sonen som inte kunde leva utan sin mamma
Tidningen Kulturen: Sorgen – ett tillstånd